Månadens dikt, februari 2012

Person och Sak.

Jag kunde icke skilja åt
Person och sak; det vet nu hela världen.
Det är nu så; det var en fåt,
Om ock för mycket I begärden,
Som gjort personlig varje sak,
Som blandat samman ert och allas
Att ej man vet vad fram och bak
Egentligen skall kunna kallas.

Min sak, den gingen I förbi
Med tystnad – månne vördnadsfullt? –
Ty den var helig, vissten I,
Och stod sig när jag slogs ikull.
Men min person, det var då givet,
Den togen I så ledigt fatt –
För vad om den blev sedan skrivet
Jag bugar och tar av min hatt:
Visste ej för anonymiteten, -
Ty omärkt hund hör rackarn till
Och den man sparkar i planeten:
Ej heller för stupiditeten
När som champagne den springa vill
Men står som jolmig ölost still:
Nej, svida hur det svida må
Stor sak i min person – må gå! –
Men hatten av för tryckfriheten!

August Strindberg
Ur Dikter på vers och prosa