Definition av generell språkstörning, grav språkstörning
Generell språkstörning betyder att barnet har en grav språkstörning. Ju fler språkliga domäner, delar i språket som är påverkade, desto gravare är språkstörningen. Om bara en del av språket är påverkat som till exempel fonologin/språkljuden, räknas det som en lättare språkstörning, även om man kanske har stora/grava svårigheter inom den specifika delen. Om två språkdomäner/delar är påverkade räknas det som en måttlig språkstörning och så vidare."
Generell språkstörning är en diagnos som innebär nedsättning av språkets olika funktioner, både impressivt och expressivt. De impressiva funktionerna, det vill säga hur vi bearbetar och tolkar inkommande information av ljud, stavelser, ord, meningar och undertexter etc. De expressiva funktionerna är hur vi uttrycker oss med hjälp av artikulation, meningsbyggnad, ordval, ordförråd och berättarteknik etc.
Det vanligaste förloppet hos barn som har grav språkstörning är att barnet börjar tala sent, ibland först vid treårsåldern. När talet väl kommer igång är det ofta svårförståeligt på grund av fonologiska avvikelser, det vill säga att ljudsystemet inte följer den naturliga utvecklingen. Det visar sig i form av att barnet kanske byter ut flera ljud som till exempel /sova/ kan uttalas /fåba/ eller utesluter ljud i början eller slutet av ord som till exempel /båt/ som kanske uttalas /åt/. Barnet har även svårt att bygga meningar och böjer oftast orden felaktigt eller ändrar på den grammatiska formen som till exempel /Inte jag leka/ istället för /Jag vill inte leka/.
Det är vanligt att barnet har en långsam inlärning av nya ord varpå ordförrådet snabbt blir begränsat. Detta leder i sin tur till försämrad språkförståelse. Det innebär att barnet har svårt att förstå innebörden av till exempel muntliga instruktioner. Detta beror delvis på att barnet saknar kunskap om de enskilda ordens betydelse med även på grund av att barnet har svårt att tolka de grammatiska strukturerna. Barnet kan till exempel uppfatta följande två exempel som en och samma mening trots att innebörden är den motsatta: /hunden jagades av flickan/ och /hunden jagade flickan/.
Barn som har grav språkstörning har ofta begränsat hörselminne eller avvikande tolkningsförmåga av hörselintryck, så kallade auditiva perceptionssvårigheter. Auditiva perceptionssvårigheter kan leda till att barnet inte uppmärksammar små men betydelsefulla skillnader i talet. Det är därför vanligt att barnet uppfattar fel ord trots normal hörsel, till exempel /bil/ istället för /pil/ eller /gran/ istället för /kram/. Barnet kan även vara känslig för hörselintryck och reagerar starkt på ljud som andra klarar att filtrera bort som till exempel en tickande klocka eller ett surrande lysrör. Ibland kan man även behöva uppmärksamma barnet att man talar till det, man kanske till och med behöver ta på barnet fysiskt, på exempelvis axeln för att visa "jag talar till dig".
Dessa ovan beskrivna begränsningar i utvecklingen leder ofta till missförstånd och misslyckanden för både barnet och dess omgivning. Det krävs mycket god kunskap om barnets svårigheter samt kunskap om hur man utvecklar de nedsatta funktionerna. En väl utvecklad språklig förmåga är en grundförutsättning för en fortsatt gynnsam utveckling av läsning, stavning och räkning.
Språkstörning som begrepp används främst när man talar om normalbegåvade barn, men kan givetvis även förekomma parallellt med en låg begåvningsprofil, en generell utvecklingsförsening eller i kombination med andra neuropsykiatriska tillstånd som exempelvis autism. Barn som går i en språkförskola ska ha språkstörning primärt, de ska inte ha några andra funktionsnedsättningar som förövrigt påverkar språket som exempelvis autism eller en generell utvecklingsförsening.
1-2 % av barn i skolåldern har en grav språkstörning. För en del barn/elever är funktionsnedsättningen lindrigare än för andra. Språkstörning är vanligast hos barn men även vuxna kan ha språkstörning. Fler pojkar än flickor drabbas av språkstörning.
Omgivningens möjlighet till förståelse, anpassning och stöd är av avgörande betydelse för barn/elever med språkstörning. Man kan både lindra, påverka en språkstörning och man kan kompensera för en språkstörning. Det är mycket viktigt att man arbetar med språket tidigt.