Hjälpmedel:

För vem?

Barnen i språkförskolan har kommunikationssvårigheter av flera olika slag. Det kan handla om svårigheter med språkförståelse, uttal, ordförråd/ordmobilisering, begreppsbildning, meningsbyggnad, grammatik med mera. Det förekommer även undantagsvis stamning, för högt röstläge och heshet bland barnen. Även oralmotoriska svårigheter är vanligt.

Barnets svårigheter

Barnens svårigheter leder till att de har svårt att förstå vad andra säger samt själva göra sig förstådda och förmedla sig med sin omgivning. De blir således efter i sin språkutveckling och om de inte får stöd tidigt kan det få negativa konsekvenser för deras framtida skolgång.

För att placeras i språkförskolans verksamhet ska barnet ha en primär tal-, språk- och kommunikationsstörning. Med primär språkstörning menas att barnet inte har något annan funktionsnedsättning som till exempel hörselnedsättning, autism eller en generell utvecklingsförsening som kan förklara språkstörningen. Barnet ska inte vara i behov av ytterligare resurser utöver den befintliga gruppsammansättningen och specialpedagogiska inriktningen. Vid behov genomförs även psykologbedömning och konsultation med specialister inom exempelvis barnneuropsykiatri. Psykologbedömningen ska påvisa normal begåvning hos barnet trots befintliga språksvårigheter.

De språkliga svårigheterna gör att det går åt mycket energi för att tänka, därför kan barn med grav språkstörning även uppvisa brister/svårigheter inom perception, koncentration, uppmärksamhet, beteende och minnesbearbetningsproblematik. Det är viktigt att kunna påverka deras ork och energi för att barnen ska vara delaktiga i alla aktiviteter. Även motoriken kan behöva stimuleras inom vissa områden. Sjukgymnast bedömer inom vilka delar i motoriken som behöver extra stimuleringen. Även detta är ett förebyggande arbete inför framtida lärande och skolgång.


Under barnets tidiga levnadsår kan det ibland vara svårt att skilja ut språkstörning från närliggande neuropsykiatriska tillstånd som bland annat autismspektrumproblematik. Samtliga språkförskolebarn uppvisar dock omfattande och primära språkliga svårigheter som stödjer placering i verksamheten. Vid eventuell misstanke om autismspektrumstörning rekommenderas och remitteras barnet till en neuropsykiatrisk utredning. Barnet erbjuds då placering i en annan verksamhet.

Definition av generell språkstörning, grav srpåkstörning

Sidan uppdaterad den 6 februari 2017