Fördjupad information om Kårsta socken

Flygfoto över Kårstaby med omgivningar. Foto: Liljeqvist AB Flygtrafik 1936.
Karaktären
Kårsta socken kännetecknas geografiskt av dalgångsbygd i väster och skogsbygd i öster. Bebyggelsen har historiskt framför allt bestått av byar. Jämfört med andra byar i Mälardalen, som i allmänhet har bestått av två till tre gårdar, har byarna i Kårsta varit något större, oftast med tre till fyra gårdar. Kårsta by har varit socknens största by med fem gårdar.
Om man ser till den medeltida skattekraften, som bland annat syns i antalet markland, framgår det att Kårsta tidigt kunde försörja många människor. Även under 1700- och 1800-talen hade Kårsta förhållandevis många brukningsdelar. Flera byar storskiftades tidigt, redan på 1750-talet. Före reformerna med storskifte och laga skifte kunde byarna ha upp till 10 olika brukningsdelar.
Boskapsskötsel har länge varit viktig för försörjningen i socknen. Än idag finns förhållandevis många djurhållare kvar, med både nötkreatur och får. På två av gårdarna producerades fortfarande mjölk i september 2008. Storleken på djurbesättningarna varierar mycket, från några få djur till över 200. Den största arealen betesmark i kommunen som sköts med stöd av miljöersättning finns i Kårsta.

Andremannen i ladugården vid Backa gård, Jansson i Solhem med gårdens tjur Backa-Hero. Tjuren var godlynt eftersom den är försedd med dragdon. Jansson brukade också Ryttartorpet. Foto: Okänd ca 1915.
Förindustriell produktion av salpeter fanns vid Röby. Det finns dokumentation om detta redan i kartmaterial från 1630-talet. Här har också funnits många vattenkvarnar, till exempel vid Mälsta, Ekskogen, Backa och Röby. Det finns fortfarande marknamn kvar som berättar om den tidigare kvarnverksamheten. I Broby, nära Roslagsbanan, fanns ett av kommunens tegelbruk.
När Roslagsbanan invigdes och Ekskogens respektive Kårsta station öppnades för trafik började bebyggelse växa fram med en annan försörjning än jord- och skogsbruk. Kårsta station anlades i södra delen av Backa gårds ägor, men de första tomterna och nya enbostadshusen tillkom på Rickeby ägor. Ett av kommunens stationssamhällen växte då fram.
Idag är Kårsta ändstation på Roslagsbanans Vallentunadel, som tidigare gick hela vägen till Rimbo. Den äldre bebyggelsen har också förtätats något. I utkanten av det som idag är Kårsta samhälle finns bostadsområden med bebyggelse från senare delen av 1900-talet. Denna bebyggelse har en särskild form och färgsättning.

Flygfoto över Kårsta stationssamhälle. Foto: AB Flygtrafik Dals Långed ca 1940.
Den största delen av Kårsta socken präglas fortfarande av livskraftiga jordbruk. Flera av jordbruken är fortfarande inriktade på djurhållning och småskaligt skogsbruk. Detta är verksamheter med lång tradition som har format landskapet på många olika sätt och därför kan sägas vara kulturhistoriskt värdefulla. Ur kulturmiljösynpunkt bör de därför, om möjligt, både beaktas och gynnas på olika sätt.
Endast två av de båtsmanstorp som har funnits finns kvar i Kårsta socken – Skansen (Ekskogen) och Stensta (Kårsta by).
Att tänka på
Dalgången mellan Ekskogen i söder och Backa i norr är av riksintresse för kulturmiljövården, K 76. Enligt 3 kap. 6 § i miljöbalken ska riksintressen skyddas från påtaglig skada.
Kring Kårsta kyrka finns sedan 1970 ett förordnande om nybyggnadsförbud för att skydda landskapsbilden. Enligt 9 § i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken ska detta förordnande anses vara meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808).
I Kårsta socken bör man särskilt ta hänsyn till de spår som visar att befolkningen historiskt har varit förhållandevis stor. Detta syns till exempel i den särskilda bebyggelsestrukturen med stora byar. Lämningar efter förindustriell verksamhet, till exempel kvarnar och tegelbruk, bör om möjligt uppmärksammas särskilt. De visar på en tidig breddning av försörjningen och en småföretagaranda som präglar Kårstabygden.
De goda kommunikationslägena, med järnväg i väster och motorväg i öster, leder till förändringar i landskapet. Det kan till exempel handla om byggnader och anläggningar med andra typer av verksamheter och krav än de som redan finns på platsen. Detta kan medföra problem.
De stora förändringar som har diskuterats är en avfallsanläggning vid Löt och en flytt av Täby galopp till området vid Roslagsstoppet.
Topgrafisk-geografisk identifiering
Ekonomiska kartblad: 118 27, (118 28), (118 36), 118 37, 118 38
Historisk identidering
Kårsta socken ligger i Långhundra härad i södra Uppland.
Lägesbeskrivning och geografiskt omfattning av socknen
Socknen ligger i den nordöstra delen av Vallentuna kommun. Den gränsar i norr till Närtuna och Rö socknar i Norrtälje kommun, i väster till Frösunda och i söder till den gamla Garns socken. Kårsta socken omfattar totalt 5 765,6 hektar.
Topografi och naturförhållanden
Berggrunden består till största delen av urbergsarterna gnejs och granit. Den kännetecknas av sprickor och förkastningar. Kårsta tillhör, liksom resten av kommunen, det mellansvenska sprickdalslandskapet. Det består av lerfyllda dalgångar och huvudsakligen moräntäckta bergshöjder. Den största delen av jordarna består av styv och kalkfattig glacial och postglacial lera. På höjderna finns däremot både morän och berg i dagen. I den sydöstra delen av kommunen finns kommunens största sammanhängande område med berg i dagen.
Socknen består naturgeografiskt av två parallella höjdsträckningar som går i sydsydvästlig–nordnordostlig riktning. Den centrala höjdsträckningen ligger mellan 55 och drygt 65 meter över havet. Den östra höjdsträckningen är något högre, med några enstaka höjder på över 75 meter över havet. Landskapet är som lägst i väster, där den största delen av marken ligger under 25 meter över havet.
Sprickdalssjön Sparren i norra delen av socknen är en av de få sjöarna i denna del av kommunen. Bergsjön söder om Kårsta samhälle är en annan. I den östra delen av socknen finns några få sjöar, bland annat Mårdsjön. I socknens utkanter finns Helgösjön i sydväst samt Harsjön och Jälnan i öster. Det finns gott om sankmarker i socknen, bland annat Flyn i den västra delen av socknen, där fyra ägogränser möts.
Socknen består av tre delvis sammanhängande dalgångsbygder som skiljs åt av skogsområden. Den västra delen kan beskrivas som dalgångsbygd och den östra som skogsbygd.
Ortnamn
Kårsta nämns första gången i skrift år 1257, då som ”Corsta”. Det är oklart vad förleden betyder. I socknen finns flera olika typer av namn, men alla är typiska för namnskicket i Mälardalen. Det finns bland annat några få korta naturnamn, som Backa, Löt och Kull.
Det finns tre namn med efterleden –sta: Kårsta, Mälsta och Tjusta. Ett namn har efterleden –inge: Ledinge. Sju namn har efterleden –by: Broby, Nyby, Rickeby, Röby, Salby, Skarpsundby och Sunnarby. Dessutom finns ett namn med efterleden –berga: Gillberga.
I den skogrika östra delen av socknen finns två byar med namn som har efterleden –hall. Det finns också namn som kan ha medeltida ursprung, till exempel Nibbla (-böle).
En av gårdarna i Mälsta flyttade tidigt ut och fick namnet Ekskogen.
Bland torpnamnen kan till exempel Knåpet och Språnget nämnas.
Fornlämningsbild
I Kårsta socken finns cirka 840 kända fornlämningar. De flesta av dessa, 90 procent, finns på 30 kända järnåldersgravfält. De flesta gravfälten hör till den senare delen av järnåldern. Det finns också enstaka spridda gravar som kan kopplas till bronsåldern. Här finns även en fornborg och fem kända runstenar.
De fornlämningar som hittills är kända i socknen är tydligt koncentrerade till dalgångarna. I väster finns de främst på den västra sidan av den mer svagt sluttande dalgången. Höjdområdena saknar nästan helt kända fornlämningar. Det kan dock finnas ännu oupptäckta lämningar från stenåldern, eftersom höjdnivåerna är så höga. Dessa eventuella lämningar finns troligen främst i socknens östra del, där det under stenåldern fanns fler skyddade platser som kunde användas för jakt och fiske.
Socknens enda kända fornborg ligger på Mälstas ägor, mellan 35 och 45 meter över havet. Den ligger bara 250 meter från den historiska bytomten. Fornborgen ligger på en höjd vid ett stup och är öppen mot väster och norr. Den ligger nära den plats där dalgångarna Långhundraleden och Kårstaviken tidigare möttes. Borgen har sannolikt använts för försvar och övervakning.
I socknen finns inga kända stensträngar.
Gravfälten ligger oftast nära historiska bytomter. Gravarna har förhållandevis enkla former och kan i de flesta fall visuellt dateras till den senare delen av järnåldern. Socknens fem kända runstenar är också från denna tid. De är spridda i socknens centrala, norra och östra delar.
Befolkning
Kårsta socken hade på 1570-talet ungefär 280 invånare. Vid år 1700 hade antalet ökat till omkring 350 personer. År 1735 fanns 559 invånare i socknen, och knappt 50 år senare hade folkmängden ökat till drygt 600 personer. På 1830-talet bodde drygt 680 personer permanent i kommunen och vid år 1900 hade antalet ökat till 860 personer. Kårsta är den enda socknen i kommunen som har haft en stabil och kontinuerlig befolkningsökning.
I modern tid har socknen omkring 1 100 invånare. Ökningen sedan år 1865, då invånarantalet var knappt 780 personer, beror troligen främst på de nya bostäder som byggdes efter att Roslagsbanan anlades i slutet av 1800-talet.
De äldre lantmäterikartorna
Tre ensamgårdar (Backa, Ekskogen och Nyby) och nio byar (Broby, Gillberga, Mälsta, Norrhall, Röby, Salby, Skarpsundby och Söderhall) i Kårsta socken finns med i den geometriska jordeboken A6 från år 1639. Kull, Kårsta by, Ledinge, Löt, Nibbla, Rickeby och Tjusta karterades inte under 1600-talet.
De flesta byar och ensamgårdar i socknen karterades också under 1700-talet av olika anledningar. Det är bara ensamgårdarna Ekskogen och Nyby som inte karterades alls under 1700-talet. Bland de yngre geometriska jordebokskartorna finns Löt, som karterades redan år 1701. Skarpsundby karterades år 1703. Mälsta, Salby och Sunnarby karterades år 1705. År 1711 karterades Nibbla. Backa och Röby kartlades år 1745, och Nibbla karterades igen året efter.
Storskiftet fick stort genomslag i Kårsta socken. Fyra byar karterades redan på 1750-talet: Söderhall, Gillberga, Salby och Sunnarby. På 1760-talet karterades Broby, Kull, Kårsta by, Ledinge, Mälsta, Rickeby, Skarpsundby och Söderhall. På 1770-talet karterades Norrhall, Tjusta och Mälsta. På 1780-talet genomfördes storskiften i Broby, Gillberga, Kårsta by, Ledinge, Löt och Rickeby. Kring år 1800 karterades Skarpsundby, Norrhall, Sunnarby och Ledinge.
Laga skifte började genomföras på 1850-talet. Rickeby karterades år 1850, Gillberga år 1852, Skarpsundby år 1855, Söderhall år 1860 och Kårsta by år 1866. Löt karterades år 1875 och Ledinge år 1882. Salby karterades år 1898. Mälsta genomgick laga skifte först år 1910.
Det finns också en sockenkarta från år 1841.

Del av Sockenkartan från 1841.
Historik
Kamerala förhållanden
Under medeltiden mättes byars och gårdars skattekraft i så kallade öresland. Åtta öresland motsvarade ett markland, vilket ungefär motsvarade skattekraften för en normalstor gård.
Andelen gårdar som ägdes av bönderna själva har historiskt varit förhållandevis stor. Det har också funnits frälsegårdar i socknen. De flesta gårdarna i socknen har varit värderade till minst 8 öresland. I de flesta fall har antalet markland varit större än antalet gårdar. De självägda gårdarna var i allmänhet något större än de gårdar som ägdes av adeln.
Vid år 1900 fanns 52 gårdar i Kårsta socken. Antalet oförmedlade mantal var 42 ½, men dessa hade förmedlats kraftigt till endast 27 ⅞. De flesta gårdarna var självägda (16 ⅜). Tretton av dem var (små) frälsegårdar och nio gårdar ägdes av kronan. Av dessa var två inte mantalssatta. Sju av gårdarna var donerade till Uppsala universitet och fem hörde till Danviks hospital.
Det har inte funnits något säteri i socknen.
Kyrkan
Kårsta kyrka hade tidigare en träkyrka som revs under högmedeltiden. I den nuvarande kyrkan är sakristian den äldsta delen. Den byggdes troligen till den äldre träkyrkan någon gång under 1200-talet. Den nya kyrkan invigdes troligen i slutet av 1400-talet. Valven och långhuset byggdes under slutet av 1400-talet. Klockan ”Maria” i klockstapeln från 1760-talet är daterad till år 1511. Kårsta sockenkyrka är en så kallad gårdskyrka.

Kårsta kyrka och i bakgrunden den gamla byskolan. Foto: Vallentuna kulturförvaltning.
Markanvändning och rumslig organisation
Bebygelse
Det har funnits förhållandevis många byar i Kårsta socken. Av de nitton ursprungliga brukningsenheterna var fjorton byar och fem ensamgårdar. Flera av byarna har haft ovanligt många brukningsdelar. I Mälsta fanns till exempel tio brukningsdelar vid tiden för storskiftet, men bara tre gårdar.
Kårsta by utmärker sig genom att ha haft flest gårdar. Om man däremot ser till antalet medeltida markland var Salby större, med sina 5 ½ markland. Även i Sunnarby har det funnits fem gårdar. Det speciella med Kårsta by är att det fortfarande finns en samlad bybebyggelse kvar. Den flyttades inte från den ursprungliga bytomten i samband med laga skifte. Det finns flera exempel på bytomter som troligen reglerades redan under medeltiden. Det finns också flera radbyar i socknen.
Förekomsten av torp har varierat beroende på plats och tid. De flesta byarna har dock haft några enstaka torp. Idag finns två bevarade båtsmanstorp i socknen. Det har också funnits några torp med namn som berättar om torparens hantverk. Till exempel fanns ett skräddartorp på Broby ägor. På Röby fanns egna torp för mjölnaren och smeden.
Backa ägor och Kårsta by har haft backstugor. Backstugan i Kårsta by kallades Kräklan. På Söderhall har det funnits två krogstugor.
Stationssamhället Kårsta, med 330 invånare år 1992, började växa fram i början av 1900-talet på Rickeby ägor.
Det har funnits skolhus både vid klockargården i Kårsta by och på Söderhall.
Det har funnits förhållandevis många vattenkvarnar i Kårsta socken. På Backa ägor fanns redan på 1630-talet två skvaltkvarnar. Till gårdarna i Mälsta fanns en skvaltkvarn vardera, sammanlagt fyra stycken. Även på Söderhall har det funnits två skvaltkvarnar. På Salby och Röby har det funnits så kallade tullkvarnar.
Vid år 1900 fanns både en vattenkvarn och en vattensåg på Backa gårds ägor. På Broby fanns ett tegelbruk och en ångkvarn. På Ledinge har det funnits en väderkvarn.
Idag utmärker sig Backa gård genom sin empirestil, som är typisk för 1840-talet, och Ekskogens gård från ungefär samma tid. Ingen av dessa gårdar har dock tillhört frälset. Det har inte funnits några gårdar med säterirättigheter i socknen.
Åker
De flesta byar och även de få ensamgårdarna i Kårsta socken har under historisk tid legat centralt i förhållande till, och ofta mitt emellan, två ungefär lika stora åkergärden som var inhägnade var för sig. Det beror på att man länge brukade åkermarken enligt ett rotationssystem som kallades tvåsäde eller halvträda. Det innebar att bara hälften av åkermarken såddes varje år. Det andra året låg marken i träda och användes som betesmark av byns eller ensamgårdens kreatur. Djuren betade då på dikesrenar mellan tegarna, på åkerholmar och på återväxten. Samtidigt gödslade de marken.
Flera byar och ensamgårdar brukade sin åker tillsammans med grannarna. Det var praktiskt eftersom det minskade behovet av byggmaterial (gärdselvirke) och det tidskrävande arbetet med att underhålla gärdesgårdar. Ett exempel är Broby, som brukade sitt ena åkergärde tillsammans med grannbyn.
Många byar och ensamgårdar hade också, främst på grund av naturen och landskapet, särskilt inhägnade åkervretar. I vissa fall användes en eller flera åkervretar för att jämna ut mängden utsäde och skörd från år till år. På så sätt kunde man få en jämn tillgång på spannmål varje år.
Hur mycket åkermark som fanns under historisk tid kan man se i det historiska kartmaterialet genom hur många tunnor utsäde som såddes varje år. Antalet tunnland som såddes varje år hängde ofta direkt ihop med byarnas medeltida värdering. Många av byarna hade under 1600-talet tillgång till omkring 20 tunnland åker som såddes varje år. Ledinge skiljer sig från de andra genom att ha haft mest åkermark, med nästan 50 tunnland åker som såddes varje år.
Vid år 1900 fanns 1 357,1 hektar åker och annan odlad jord i socknen.
Äng
Alla byar och ensamgårdar i socknen hade under historisk tid tillgång till egen ängsmark. Där skördades gräs, örter och löv som vinterfoder till kreaturen. Skörden mättes i antal lass hö.
Ofta ägdes ängsmarken gemensamt av alla gårdar i byn. Skörden delades mellan gårdarna utifrån hur stor del av byn som varje gård ägde. Generellt sett var antalet lass hö som skördades större än den åkermark som såddes varje år i alla byar och ensamgårdar i socknen under 1600-talet. Det visar att boskapsskötsel och djurhållning var förhållandevis viktigt jämfört med spannmålsodling.
I den östra delen av socknen, särskilt på Norrhall och Söderhall, skördades mycket hö. Även Mälsta hade god tillgång till ängsmark.
Vid år 1900 fanns fortfarande knappt 32 hektar naturlig äng kvar, jämnt fördelad i socknen.
Utmark och hagar
Byarnas och ensamgårdarnas utmark låg i landskapets höjdområden. De flesta byarna i Kårstadalen hade sin ganska stora utmark i skogsområdet i öster.
Vid år 1900 fanns sammanlagt 3 934,2 hektar skogsmark, inklusive hagmarkerna. Det motsvarade nästan 70 procent av socknens landareal.
Det gröna kulturarvet
Parker och trädgårdar
Det har funnits få trädgårdar i Kårsta socken. Vid Ekskogens gård har det funnits en trädgård, och kring Backa gård kan det ha anlagts en park.
Alléer
Det är okänt om det finns några alléer i Kårsta socken.
Ängar och hagmarker
Förhållandevis många, men små ängsmarker fanns kvar vid år 1900. De låg ofta nära bytomterna.
De finaste hagmarkerna ur botanisk synvinkel fanns i slutet av 1980-talet i Rickeby, Tjusta och Söderhall. På Rickeby fanns en mosaikartad hagmark på 8,5 hektar, strax nordväst om gården. I fältskiktet fanns en örtrik ängshavretorräng med arter som blåsuga, darrgräs, rödklint, knägräs, vanlig ögontröst, brudbröd, gökärt, prästkrage, bockrot, rödkämpar, jungfrulin, ängsvädd och skogsklöver. Hagen betades då av nötkreatur, men betet ansågs vara för svagt.
Intill och väster om Tjusta gård fanns en 4 hektar stor beteshage där frisk rödvenäng dominerade. I de delar där det växte tuvtåtel fanns också krypvide. Där fanns även blåsuga, darrgräs, knägräs, brudbröd, prästkrage, vildlin, bockrot, revfibbla, jungfrulin, ormrot, ängsskallra, älväxing, ängsvädd och skogsklöver.
Söder om Norrgården i Söderhall fanns en 3,5 hektar stor hage. Där växte darrgräs, rödklint, brudbröd, stagg, ängsskallra, ängsvädd och skogsklöver.
Det fanns också botaniska värden i hagar vid Salby, Backa, Söderhall, Löt och Isby.
Vid den uppföljande ängs- och betesmarksinventeringen som genomfördes åren 2002–2004 inventerades bara sex marker i Kårsta socken. De hade tillsammans en areal på drygt 20 hektar. Mer information om resultatet av inventeringen finns på Jordbruksverkets hemsida Länk till annan webbplats. i databasen TUVA.
Idag finns tio olika markägare som får miljöstöd för skötsel av betesmarker i socknen. Endast tre av dem har egna kor. Den sammanlagda arealen är nästan 150 hektar. Ungefär en tredjedel av marken har uppgetts ha särskilda natur- och/eller kulturvärden.
Fyra lantbrukare odlar ekologiskt.
Skog
I Kårsta socken finns den största arealen skog som ägs av bolag.
Betesdjur
År 1820 fanns 480 kor och 450 får i socknen. Det fanns också 250 hästar som användes som arbetskraft i jordbruket och skogsbruket. År 1919 fanns drygt 660 nötkreatur i socknen, medan antalet får hade minskat till drygt 200. Idag finns knappt 300 nötkreatur i socknen.
I Kårsta socken finns två av de åtta lantbruksföretag i kommunen som fortfarande producerar mjölk (september 2008).