Möt Amelie, saxofonlärare på Vallentuna kulturskola
I snart åtta år har hon lärt upp Vallentunas barn och unga i det fantastiska blåsinstrumentet saxofon. Möt Kulturskolans saxofonlärare, Amelie!
Amelie utbildade sig till musiklärare i saxofon och klarinett på Ingesunds musikhögskola och började hos oss på Vallentuna kommun januari 2018.
– Som saxofonlärare håller jag både i enskild undervisning och gruppundervisning med saxofonelever men också några i klarinett. Tillsammans med olika kollegor leder jag två olika orkestrar och är även lärare i något som kallas för Kulturverkstad för elever i årskurs 1-2. Kulturverkstad handlar om att man ska få testa på olika delar av Kulturskolans utbud och eleverna får bland annat möjlighet att spela olika instrument, dansa, leka teaterlekar, sjunga och pyssla. Jag håller i Kulturverkstad på Kuben intill Karbyskolan tillsammans med dansläraren Alva och på Vallentuna Internationella Montessoriskola med trombonläraren Dicken.
– De flesta elever jag träffar för instrumentlektioner är mellan 8 och 12 år. Man behöver ju vara tillräckligt stor för att kunna orka och nå ordentligt för att kunna spela på saxofonen. Att börja blåsa är inte så svårt, men det är en lång process att få det automatiserat och att inte behöva tänka hela tiden. Man ska få upp motorik i fingrarna och kroppen. Att blåsa och röra fingrarna samtidigt är egentligen jättesvårt, men när man ser hur det börjar falla på plats för eleverna så ger det verkligen en riktig glädjekick hos mig!
– För att eleverna ska orka hålla i och fortsätta trots att det tar tid att lära sig så tror jag på att få in dem i sammanhang där de glömmer bort att de övar, till exempel i en orkester där de får spela tillsammans med andra. Måndagskvällar får våra äldre blåselever en chans att spela tillsammans med vuxna i VBO, Vallentuna Blåsorkester. Vi är tre lärare från Kulturskolan som leder repetitionerna och är med och spelar. De vuxna är deltagare i kursen men har också en förening som driver små projekt vid sidan av Kulturskolans olika event och engagemang. Tack vare vuxna i orkestern blir vi faktiskt ganska många, så många man vill vara i en blåsorkester. Det är verkligen ett toppenfint utbyte som också visar att man kan ha musiken vid sidan av hela livet.
Vad uppskattar du mest med att arbeta på Kulturskolan?
– Jag tycker verkligen att musik är det viktigaste som finns och jag tycker att det är väldigt kul att få ge hantverket saxofon till barn och ungdomar och se hur musiken följer med dem genom livet. Alla behöver inte bli musiker. Musik länkar ihop människor. Jag tänker till exempel på våra repetitioner med Vallentuna blåsorkester. Där sitter min saxofonelev från årskurs 7 bredvid en pensionär och tittar, antecknar och spelar efter samma noter. Så länge musiken låter och alla är nöjda och stolta, då har man automatiskt det sociala för du vill vara med dem du kan spela med. Man kan inte rädda musiken med det sociala, men musiken kan alltid rädda det sociala.
– Inom kulturskolan har vi ingen läroplan och inga betyg som ska sättas. Som saxofonlärare blir jag en nära vuxen som varken är förälder, släkting eller en lärare som behöver ställa krav, det känns väldigt fint. Jag brukar fråga mina elever: "Vad vill du öva på idag?". En elev kanske vill bläddra vidare till nästa sida i saxofonboken, en annan har hittat en låt den vill kunna och en tredje vill kunna vara med i orkestern och klara av de låtarna man spelar där. Sen kan det vara elever som kommer och säger: Jag klarar inte av att spela idag för jag har så mycket prov. Då kan vi exempelvis ta en gammal låt och spela igenom den. Ganska ofta går det ju bra att spela ändå. Så länge eleven blåser och vi står bredvid varandra och spelar så brukar eleven snart glömma att den egentligen inte trodde att den skulle orka spela. Jag vill gärna att mina elever ska lämna lektionen och känna att de haft en bra stund och jag är noga med att uppmuntra och berömma både stora och små framsteg.
– Man får gå kvar på Vallentuna kulturskola ända tills man slutar trean på gymnasiet. Jag har med andra ord möjlighet att följa eleverna under en lång tid, vilket känns väldigt roligt.
– Just nu är alla mina kurser fullbokade, men skulle det sluta några och jag behöver nå nya elever så brukar jag ta med mig saxen och gå runt lite på skolgården och spela och ha med mig ett gäng flyers med information om Vallentuna kulturskola. Det är väldigt få föräldrar som tvingar sina barn att börja på saxofon. Till mig kommer eleverna för att de verkligen vill.
