Möt Irelis på socialförvaltningens myndighetsavdelning
– Jag valde att utbilda mig till socialsekreterare för att jag vill kunna göra skillnad i människors liv. Jag kommer själv från en utsatt uppväxt där varken jag eller min familj fick det stödet som vi hade behövt. En socialtjänst som faktiskt kan göra skillnad fanns inte då, men den finns idag. Att jag, som vuxen, får vara en del av den socialtjänsten och vara med och bidra till en positiv förändring i människors liv, det betyder allt.
Möt Irelis, socialsekreterare med fokus våld i nära relationer, mottagning Vuxen.
Vad är det bästa med att jobba som socialsekreterare på just Vallentuna kommuns myndighetsavdelning?
– Här känner man sig välkommen av sin arbetsgrupp från dag ett! Man får stöd från kollegor och chefer och det märks att alla arbetar mot ett gemensamt mål: Att erbjuda bästa möjliga stöd till Vallentunas kommuninvånare. Tillsammans jobbar vi för att våra invånare ska ha riktigt bra förutsättningar att lyckas i livet och att undvika utanförskap och utsatthet. Det finaste är att vi gör allt detta medan vi samtidigt värnar om varandra och den fina arbetsmiljö som vi tillsammans skapar och upprätthåller. En arbetsmiljö där vi visar respekt för varandra, där vi är engagerade, har ett bra samarbete och ser till allas lika värde.
Hur kan en arbetsdag se ut?
– En arbetsdag kan innehålla allt från möten med klienter och närmaste arbetsgruppen till genomgångar av ärenden (ärendedragningar). Vi har även en nära samverkan med andra aktörer såsom Polis och andra socialtjänster. Sen är det viktigt att hinna med en fika med kollegorna för att landa och fylla på med ny energi.
– Att arbeta på en myndighetsavdelning innebär att vi måste fatta svåra beslut, för våra beslut påverkar människors liv på ett betydande sätt. Men det är viktigt att komma ihåg att vårt arbete handlar om att göra skillnad och möjliggöra ett bättre liv för Vallentunas kommuninvånare. Det är fantastiskt när man kan se hur vårt arbete gör att personer orkar mer, får möjlighet att planera inför sin framtid, får ett bättre psykiskt mående eller att man klarar av att lämna en våldsutövare och får leva ett liv fritt från våld.
Kan du berätta om ett tillfälle när du kände att du gjorde skillnad i någons liv?
– Det är svårt att välja ett speciellt ögonblick, men det finns några minnen som är väldigt starka. Ett av dem var när jag och en kollega fick en målning från en liten pojke som hade en NPF diagnos och som var placerad på skyddat boende med sin mamma. Det var en fin målning som föreställde pojkens familj samt mig och min kollega som höll händerna med pojkens mamma och syskon. Bilden var väldigt färgglad med en stor sol. Familjen var målad i en ljus och fin färg och jag och min kollega i en annan liknande ljus färg. I andra hörnet av bilden hade barnet målat våldsutövaren i familjen med mörka och läskiga utryck. Det var just den stunden som jag förstod vilken skillnad vi hade gjort i den lilla pojkens liv.
– Några andra väldigt starka minnen är de tillfällen då jag kunnat hjälpa personer som har blivit utsatta för våld i nära relationer att fly från sin våldsutövare. Speciellt när personen tillhört en särskilt utsatt grupp såsom LGBTQi-personer, ensamstående föräldrar och personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryckt.
