Möt vår kommundoktorand Angelica
Sedan höstterminen 2020 har Angelica haft en kombinerad tjänst som lärare på Vallentuna gymnasium och kommundoktorand vid Institutionen för ämnesdidaktik på Stockholms universitet. Hon ägnar 80 % av sin arbetstid åt forskarstudier och 20 % åt undervisning här på Vallentuna gymnasium.
Fredag 13 juni 2025 tar hon sista steget för att bli doktor i ämnet språkdidaktik. Då ska hon försvara sin doktorsavhandling med titeln: "I mötet mellan fiktion och verklighet: Litterära boksamtal i en samläsningspraktik av svenska och svenska som andraspråk."
Angelica, vad var det som fick dig att vilja kombinera din lärartjänst med forskning?
– Jag är legitimerad gymnasielärare i svenska och engelska och har arbetat på Vallentuna gymnasium sedan 2011. Mitt forskningsintresse växte fram då jag gjordes ansvarig för att undervisa i svenska och svenska som andraspråk i samma klassrum, fast jag saknar behörighet för svenska som andraspråk. Jag sökte då efter en vetenskaplig grund till arbetssättet, men hittade ingen. Då väcktes tankarna på att börja forska.
– Jag minns när jag tog upp frågan om att jobba som kommundoktorand med min chef, Vallentuna gymnasiums rektor, Johan. Han sa då: "Det är klart att jag helst vill att du ska vara i klassrummet på heltid, men om inte jag stöttar dig så kommer du att hitta någon annan som gör det. Jag ser hellre att du jobbar här en dag i veckan än inte alls." Det stödet jag fått från min chef och kommunen som arbetsgivare har betytt mycket för mig.
Nu är du klar med din avhandling – berätta vad den handlar om!
– Avhandlingen handlar om hur elever skapar och upplever social och språklig delaktighet liksom social tillhörighet i en klass där man samläser svenska och svenska som andraspråk. I min avhandling har jag gjort fältstudier på en svensk gymnasieskola och utgångspunkten har varit att läraren i det aktuella klassrummet är utbildad och legitimerad i båda svenskämnena.
– Ett av avhandlingens huvudresultat är att elevernas rörelse mellan olika lärmiljöer i form av helklassundervisning, separat undervisning i svenska som andraspråk, och litterära boksamtal som en del av samläsningen hade en positiv inverkan på elevernas möjligheter att skapa social och språklig delaktighet och social tillhörighet över tid. Ett annat huvudresultat visar att elevernas deltagande och upplevda tillhörighet tycktes vara grundade i vad jag kallar för ett aktörskap utifrån social och språklig sårbarhet (vulnerability). I boksamtalen framträdde ett personligt ansvar att bidra till gruppens gemensamma kunskap utifrån både textvärlden och elevernas egna erfarenheter. Detta ansvar tycktes vara överordnat den språkliga sårbarhet som eleverna i svenska som andraspråk gav uttryck för.
Har du kunnat dra nytta av din forskning i din lärarroll?
– Under läsåret 2024/2025 har jag valt att koppla ihop min forskning med min undervisning här på Vallentuna gymnasium. Skönlitteratur och boksamtal har utgjort kärnan i min svenskundervisning och i vår samhällsetta valde jag att genomföra ett läsprojekt där jag bland annat engagerade vår socialpedagog, skolsköterska och studie- och yrkesvägledare för samtal och aktiviteter kring det lästa. Att prata om det man har läst – både utifrån boken och sina egna erfarenheter av livet, det knyter samman. Det har varit jättespännande att få omsätta innehållet i min avhandling i praktiken. Vi håller just nu på att utvärdera arbetet, men har under året sett väldigt fina resultat. Jag hoppas på att kunna föra vidare konceptet till fler av våra klasser – och inspirera fler skolor att prova ett likande arbetssätt!
Vad skulle du säga är fördelarna med den kombinerade tjänsten som forskare och lärare?
– En stor fördel är att man har ett ben i varje värld. I min roll som kommundoktorand blir jag som en bro mellan skolan och universitetet – och jag ser tydligt hur mycket vi behöver varandra.
– Skolverket lyfter också fram just detta som ett sätt att stärka den vetenskapliga grunden i skolan: att det finns forskarutbildade lärare i verksamheten.
– Jag minns när jag själv gick lärarutbildningen. Då hade jag ingen verklighet att hänga upp all forskning och alla teorier på. Men nu, när jag har forskat parallellt med mitt arbete i skolan, ser jag undervisningen med helt nya ögon. Det är som att jag har en forskare på axeln som följer med mig in i klassrummet.
