Ett kulturhistoriskt perspektiv

 
Klicka på kartan för att få den större (för att återgå till denna sida igen, klicka på "Bakåt"-knappen).

 

De naturgivna förutsättningarna är ett typiskt sprickdalslandskap med lågt liggande slättbygd i väster, dalgångsbygd centralt och högt belägen skogsbygd i öster. Här finns också bebyggelseetableringar från alla förhistoriska skeden och medeltid, administrativa gränser av olika dignitet, kontinuerligt jordbruk med olika inriktningar och såväl äldre som modern infrastruktur.

Bygder och socknar

Vallentuna kommun har i stora delar fortfarande en agrar prägel. Bebyggelsen, de administrativa gränserna, vägnätet och markanvändningens mönster uppvisar lång kontinuitet i plats och tid.

 

Olika landskapstyper har olika kvaliteter. Kärnan i det kulturhistoriska värdet i slättbygd är ofta den överblickbara helheten, den agrara särprägeln och förekomsten av förhistoriska lämningar i relation till andra spår. Här är det ofta avgörande att det småskaliga jordbruket med djurhållning (nöt och får) och odling (av spannmål eller annan lågväxande gröda) i möjligaste mån uppmärksammas och gynnas.

 

I övergångarna mellan slätt och dalgångar och mellan dalgångar och skogsbygd finns varierade och mosaikartade landskap där en visuell överblickbarhet saknas vilket ibland försvårar förståelsen av kulturmiljön. Visuellt kan det upplevas som om tillkommande bebyggelse kan etableras var som helst utan att områdets kulturhistoriska kvaliteter minskar. Det krävs dock ofta att en kulturmiljöanalys görs för att förstå landskapet och förhindra en fragmentering av landskapet och därmed en minskad förståelse av historien.

 

I tätortsbygd bildar tidstypiska byggnader, tomtstorlekar, kvartersindelning, parkanläggningar, mötesplatser och vägnät, etc. ofta tydliga årsringar som visar olika decenniers planeringsideologier. Här bör möjligheten att kunna uppfatta årsringarna även i framtiden vara en viktig aspekt att beakta i planeringen vid rivning, förtätning och andra förändringar.