Fördjupad information om Orkesta socken

Flygfoto över Orkesta. (Bilden något beskuren.) Foto: Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet

Karaktären

Socknen bär till övervägande delen en tydlig agrar prägel. Den norra och östra delen av socknen utgör en småskalig jordbruksbygd med aktiva lantbruksföretag. I sydost ligger Lindholmens stationssamhälle med bostadsbebyggelse till största delen tillkommen under senare delen av 1900-talet. Mellan och öster om sjöarna Storsjön och Lillsjön i sydöstra delen av socknen präglar den medeltida sätesgården Lindholmen med sin storskaliga ägostruktur och fd underlydande torplägenheter som omvandlats i olika grad fortfarande landskapet.


Sven B F Jansson målar i runorna på Granbyhällen 1980.

Foto: Pål-Nils Nilsson, Riksantikvarieämbetet

Vid Lindholmen har det funnits en handelsträdgård. Intill de gårdsanläggningar för lantbruken som finns i stora delar av socknen, som många har liknande form, finns välplanerade trädgårdsanläggningar. Det som också präglar socknen är den exceptionellt rika förekomsten av förhistoriska lämningar. På Granby och Yttergärde i sydvästra delen av socknen finns stora gravfält med synnerligen rikt innehåll och dessutom landets till ytan största hällristning.

Orkesta var den socken som vid sekelskiftet hade märkbart minst naturlig ängsmark kvar i kommunen vilket tyder på att uppodlingen skett förhållandevis tidigt i Orkesta.

Ägogränserna mellan brukningsenheterna i socknen har legat fast i mycket hög grad, i märkbart högre grad än i andra delar av kommunen.

Lindholmens stationssamhälle vid Roslagsbanan är ett småskaligt villa- och radhussamhälle.

I socknen finns fortfarande sju lantbruk med kor, men ingen av gårdarna levererar mjölk. Det finns även ett fåtal får i socknen. Ingen av gårdarna har dock både kor och får. Orkesta är den delen av kommunen, undantaget gamla Garn, där ekologisk produktion hittills fått störst genomslag.

Att tänka på

Socknens centrala del är av riksintresse för kulturmiljövården. Riksintressen ska enligt miljöbalken 3 kap 6 § skyddas från påtaglig skada. Kring Orkesta kyrka finns sedan 1966 ett förordnande om nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden enligt §19 fd naturvårdslagen som enligt 9 §  lagen (1998:811) om införande av miljöbalken skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808).

I ett odlingslandskap som den större delen av Orkesta socken utgör är det viktigt att beakta biotopskyddsförordningen i 7 kap 11 § miljöbalken som föreskriver förbud mot borttagande av småbiotoper såsom t ex öppna diken och åkerholmar.

Då ägogränserna mellan brukningsenheterna i socknen legat märkbart fast under årens lopp kan det vara aktuellt att slå vakt om dessa även i framtiden.

För att de kulturhistoriska värdena i riksintresseområdet ska bestå på lång sikt bör det finnas en strävan att gynna och tillvarata lantbruksföretagens intressen. För den hävdgynnade floran,
som är en del av det gröna kulturarvet, är det särdeles viktigt att värna om djurhållande lantbruksföretag med nöt och/eller får. 
 

Topografisk-geografisk identifiering

Ekonomiska kartblad: 118 16, 118 25, 118 26

Lägesbeskrivning och geografiskt omfattning av socknen

Orkesta socken är belägen i södra delen av Seminghundra härad och i nordvästra delen av Vallentuna kommun. Orkesta är en av de till ytan minsta socknarna i kommunen med en totalyta på 2 239,2 hektar.

Topografi och naturförhållanden

Berggrunden utgörs till övervägande delen av urbergsarterna gnejs och granit. Berggrunden kännetecknas av sprickbildningar och förkastningar. Orkesta tillhör, liksom resten av Vallentuna kommun naturgeografiskt det mellansvenska sprickdalslandskapet med lerfyllda dalsänkor och moräntäckta bergshöjder. Huvuddelen av jordarterna utgör styv och kalkfattig glacial- och postglacial lera, men i höjdlägena förekommer både morän och berg i dagen.

Orkesta socken ligger förhållandevis lågt. Socknens högsta del finns i nordväst och sträcker sig upp mot drygt 55 meter över havet. Huvuddelen av socknen ligger dock under 35 meter över havet. En låg dalgång sträcker sig genom socknen söder om kyrkan och sockencentrat från Markim i väster vidare upp mot Frösunda i öster och delar socknen i två delar.

Det finns förhållandevis få sjöar i socknen. I sydost finns Storsjön och Lillsjön. I förlängningen av Stolp-Ekebysjön finns ett våtmarksområde. Sanka marker finns även kring Stor- och Lillsjön. I övrigt kan nämnas Bredmossen i socknens sydöstra hörn, men det finns flera mindre, sanka områden i hela socknen.


Storsjön vid Lindholmens gård i Orkesta. Fotograf: Gun Hillbo, 1996.

Orkesta ligger i utkanten av södra Upplands slättbygd  i övergången mot dalgångsbygd i öster. 

Ortnamn

Sockennamnet Orkesta är ett –stanamn med okänd förled. Möjligen kan förleden härröra från ett forntida mansnamn.

Byarnas och ensamgårdarnas namn är av flera olika typer. Sex av enheterna har efterleden –by, tre har efterleden –sta. Dessutom finns ett –tunanamn (Vaxtuna). Finnberga är det enda namnet med efterleden –berga i socknen. Namnet Yttergärde kan möjligen vara beskrivande av den gården som låg lite utanför i förhållande till socknens centrum och flera andra byar och gårdar i socknen.

Flera av byarnas och gårdarnas förled är naturbeskrivande såsom gran-, lund-, myr- (Mörby) och vik (Viggeby). Det förekommer bara ett väderstrecksrelaterat namn, Söderby. Förleden i Borresta kan vara ett forntida mansnamn.

Lindholmen är ett sentida namn med klang av högre status. Det var vanligt att markera en gårds status genom att ge den ett nytt namn. Trädslaget lind var på modet i slutet av 1700-talet och efterleden –holm är, förutom beskrivande för platsen, som utgjorde en holme kringfluten av vatten, även ett namn med hög status.

Det finns många intressanta torp- och marknamn i socknen. Av äldre torpnamn kan nämnas Traktaten, Plågan och Kosvältan, alla belägna på Granby ägor där det, undantaget på Lindholmens ägor, har funnits flest torplägenheter i socknen. Andra torpnamn är t ex Gustafslund, Anneberg och Gustafsberg. Till Lindholmen har det funnits torp som fått namn av invånarens hantverkskunnande. Andra torpnamn är t ex Bussenhus, Nedersumpen och Översumpen.

Fornlämningsbild

I Orkesta finns inga kända lämningar från stenålder och mot bakgrund av att landskapet ligger så lågt är det heller inte så troligt att det finns ännu inte kända lämningar från aktiviteter under stenåldern i socknen undantaget möjligen i norra delen av Vaxtuna och Finnberga i nordvästra delen av socknen.

Det finns ingen känd fornborg i socknen. På Granby och Viggeby ägor finns enstaka rösen och röseliknande stensättningar som ligger förhållandevis högt och exponerat i landskapet som skulle kunna härröra från bronsålder eller äldre järnålder.

Flera av kommunens största gravfält med gravformer som indikerar att de härrör både från äldre och yngre järnålder finns i Orkesta socken. Det allra största gravfältet ligger i sydvästra delen av Yttergärde ägor, mot gränsen till Granby på södra delen av Malmen. Det finns även stora gravfält i norra delen av socknen, på Vaxtuna, Finnberga, Orkesta by och Lundby ägor. Flera stråk av gravfält ligger i södra delen av socknen, i ägogränsen mellan Lindholmen och Granby och Söderby liksom lite längre norrut på Granby och Söderby ägor.

Granbyhällen är landets till ytan största hällristning och Upplands största runhäll. Här finns även lämningar efter en vikingatida stormannagård strax norr om Granby bytomt. Det finns tio kända runristningar i socknen varav de flesta finns i sockenkyrkan.


Vasakullen

Foto: Rikard Sohlenius, Riksantikvarieämbetet

 Vid Lindholmens gård finns Vasakullen och rester efter det medeltida stenhuset som var föregångaren till dagens gård uppförd i mitten av 1880-talet. I det historiska kartmaterialet och andra medeltida källor såsom brev finns indikationer om att Lindholmen föregåtts av bebyggelse benämnd Väsby och eventuellt även Ösby.

 

De äldre lantmäterikartorna

Hälften av byarna och ensamgårdarna karterades år 1637. På dessa kartor redovisas endast inägorna, dvs. tomt, åker och ängsmark. 10 av de 14 enheterna kartlades under 1700-talet av olika skäl. Lindholmen har karterats på privat initiativ två gånger, dels år 1680 och dels år 1727. Söderby, Granby och Orkesta by karterades år 1703.

Alla brukningsenheter utom Söderby och Lindholmen genomgick storskifte på 1700-talet. De flesta storskiften genomfördes redan på 1760-talet. År 1761 storskiftades Lundby, Orkesta by och Viggeby. År 1765 storskiftades Borresta, Yttergärde och Vaxtuna. Finnberga storskiftades året därpå år 1766 och Granby storskiftades först på 1770-talet, år 1771.

Endast fyra enheter karterades under 1800-talet. Fem brukningsenheter har genomgått laga skifte. Orkestaby laga skiftades först i socknen, år 1855. Lundby genomgick laga skifte året därpå år 1856. Borresta laga skiftades tillsammans med Yttergärde år 1867. Finnberga laga skiftades sent, år 1898.

Det finns en sockenkarta daterad till år 1837.


Del av sockenkartan från 1837.

Historik

Kamerala förhållanden

Under medeltid värderades skattekraften för byar och gårdar i örestal. Åtta öresland motsvarade ett markland, vilket motsvarade en normalstor gård.

Det har funnits sex byar och åtta ensamgårdar i socknen under historisk tid. Gårdarna var till övervägande delen värderade till motsvarande lite mer än skattekraften hos en normalstor gård. Flera brukningsenheter (både byar och ensamgårdar) var värderade till 1 ¼ markland. Socknens största by, mätt i medeltida markland var Lundby i nordöstra delen av socknen. Räknat i antalet gårdar var dock Orkesta by större, med sina fyra gårdar. De flesta gårdar i norra delen av socknen var självägda, medan det i södra och framförallt sydöstra delen av socknen fanns övervägande frälseägda gårdar. De frälseägda gårdarna var generellt sett mindre än de självägda. Den minsta gården i socknen var Hyppinge, som under historisk tid utgjort en del av Granby, som var värderad till ¼ och senare endast ⅛ mantal. Det finns ingen uppgift om utjordar i socknen, däremot har det funnits avgärda hemman såsom Hästberga som var avgärda på Söderby ägor.

Lindholmen har varit socknens enda säteri.

Vid sekelskiftet 1900 framgår av textbeskrivningen till häradsekonomiska kartan att det då fanns 18 ¼ förmedlade mantal i socknen, fördelade på 22 brukningsdelar. Antalet oförmedlade mantal var 22 ¼. De flesta gårdarna var självägda, men nästan lika många tillhörde frälset. Fem av de mindre gårdarna tillhörde kronan.

Kyrkan

Orkesta kyrka uppfördes på privat initiativ som gårdskyrka, troligen under 1100-talets senare del. Flera torn var planerade, men uppfördes aldrig. Här finns bevarade målningar, bl a över skapelsehistorien. Kyrkan rustades upp på 1750-talet. Den gamla kyrkogården har haft tre stigluckor, numer är bara den södra kvar. Klockstapeln kläddes sannolikt in på 1700-talet, men kan härröra från 1600-talet. Det finns två runstenar i kyrkan, U 333 och U 334. En av dem är inmurad och synlig i sakristians östvägg.


Orkesta kyrka. Fotograf: Stig Forslund 1970.

Markanvändning och rumslig organisation

Bebyggelse

Det har funnits sex byar och åtta ensamgårdar i Orkesta socken under historisk tid. Räknat i antalet gårdar var Orkesta by störst med sina fyra gårdar. I byarna Granby och Vaxtuna fanns tre gårdar och Viggeby, Lundby och Slumsta bestod av vardera två gårdar. Gårdarna har varit olika stora och den största gården i socknen var Finnberga ensamgård som var värderad till två markland. Flera av brukningsenheterna var värderade till 1 ¼ markland.

Till de flesta av gårdarna och byarna har det funnits torp, undantaget till Vaxtuna och Viggeby. Lindholmen utmärker sig som den gård som haft flest underlydande torplägenheter, men även till Granby har det funnits nästan ett tiotal torp. Det har funnits förhållandevis många soldattorp i socknen, ryttartorp och dragontorp. På Borresta och Mörby ägor har det funnits dagsverkstorp.

Ålderdomshemmet på Yttergärde ägor föregicks av ett fattighus.

Vid sekelskiftet hade många av gårdarna i Orkesta socken en enhetlig form med en mangårdsbyggnad flankerad av två flyglar. I gårdsanläggningarna ingick ofta trädgårdar i direkt anslutning till bebyggelsen. Initialt var endast mangårdsbyggnaden inredd som bostad och flyglarna användes till annat, men under 1900-talet har även flygelbyggnaderna successivt inretts som bostäder. Vid sekelskiftet fanns det 22 olika gårdar i socknen och därutöver fanns även 67 bebyggda lägenheter. Ett skolhus har funnits på Borresta ägor.

Det har funnits flera olika typer av kvarnar i socknen. Till Hästberga, som var ett avgärda hemman på Söderby ägor, hörde en kvarn och ett såghus, sedermera en ångsåg. På Yttergärde ägor fanns ångkvarn och såg. På Lundby har det funnits både vattenkvarn och väderkvarn. Vid sekelskiftet 1900 fanns det ångkvarn och såg även på Granby ägor

Åker

De flesta byar och ensamgårdar i Orkesta socken har under historisk tid legat centralt i förhållande till – och ofta mitt emellan – två ungefär lika stora särhägnade åkergärden. Detta beror på att man länge brukade åkermarken i rotationssystemet tvåsädet eller halvträda vilket innebar att bara halva åkerarealen besåddes varje år. Det andra året låg åkermarken i träda och beträddes som betesmark av byns eller ensamgårdens kreatur som då betade på dikesrenar mellan tegarna, åkerholmar och på återväxten samtidigt som de gödslade marken. Flera byar och ensamgårdar har brukat sin åker i gärdeslag med intilliggande grannar vilket var praktiskt då det minskade behovet av byggmaterial (gärdselvirke) och tidsödande underhåll av gärdesgårdar. Många byar och ensamgårdar hade, främst av naturgeografiska skäl, även särhägnade åkervretar. I vissa fall fanns det skäl att använda en eller flera åkervretar för att jämna ut det årliga utsädet och den årliga skörden så att man hade en jämn försörjning av spannmål varje år. 


Skördearbete i Orkesta. Fotograf: Karin Haglund 1960.

Åkermarkens omfattning under historisk tid kan i det historiska kartmaterialet avläsas i antalet årligen sådda tunnor utsäde. Förhållandevis många av socknens äldre byar och ensamgårdar brukade mellan 25 och cirka 30 tunnland åker årligen. Byarna och gårdarna i södra delen av socknen brukade mellan 10 och 20 tunnland åker varje år. Vaxtuna och Viggeby hade under historisk tid tillgång till kring 15 tunnland åker varje år. Mängden åker stod i proportion till hur skattekraften värderats på gårdarna redan under medeltid. Anmärkningsvärt stora skillnader mellan det årliga utsädet fanns på Finnberga gård där utsädet varierade mellan 19 och 30 tunnor.

Det finns inga tegskifteskartor i socknen varför det inte går att uttala sig om huruvida gårdarna inom byarna brukade sin åker i regelbundet eller oregelbundet skifte. Det finns tyvärr heller ingen möjlighet att utröna om det funnits eventuella hemägoblock eller inte.

Den sammanlagda mängden åker eller annan odlad jord var i socknen vid sekelskiftet 1900 873,8 hektar.

Äng

Alla byar och ensamgårdar hade tillgång till ängsmark för skörd av vinterfoder till sina kreatur under historisk tid. Ängen var företrädesvis lokaliserad till landskapets låga partier till mark som ofta var mycket bördig men av tekniska skäl ännu inte kunde brukas som åker. Lindholmen har varit den gård som kunnat skörda mest ängshö i socknen. Borresta, Lundby, Finnberga och Orkesta by har årligen kunnat skörda mellan 76 och 98 lass hö vardera. Mörby skördade förhållandevis lite ängshö.

Vid sekelskiftet 1900 fanns endast sammanlagt 9 hektar naturlig äng kvar i hela socknen, varav en tredjedel på Lindholmens ägor.

Utmark och hagar

Alla byar och ensamgårdar i socknen hade tillgång till egen betesmark och skog. Betesmark och skog var lokaliserad till socknens högre markområden, i socknens perifera delar.

Det gröna kulturarvet

Alléer

Fram till Lindholmen leder en lång allé.


Allén från Lindholmens gård västerut mot Wasavägen. Fotograf: Peter von Schoultz 1999.

Parker och trädgårdar

Till Lindholmens gård har det funnits en djurgård och påkostade parkanläggningar både öster och väster om gården. Till flera av byarna och gårdarna i övriga socknen har det också funnits enklare, men ofta tydligt symmetriskt och ordnade trädgårdar.

Vid Lindholmen har det funnits handelsträdgård.

Ängar och hagmarker

Den ur botanisk synvinkel finaste hagmarken i socknen fanns vid 1980-talets slut sydväst om Kråktorp i sydöstra delen av socknen. Hagen var välhävdad och ganska liten. Den dominerades vid inventeringstillfället av en och solitära björkar. I fältskiktet hittades kattfot, brudbröd, mandelblom, ängsskallra, prästkrage, bockrot och ängsvädd. I en fuktigare del av hagen hittades darrgräs, ormrot, humleblomster och blekstarr. Jungfrulin, skogsklöver och slåtterfibbla hittades i de mer beskogade delarna.

Även vid Söderby, Lindholmen, Orkesta by, Lundby och Hästberga fanns botaniskt intressanta hagmarker.

I samband med den uppföljande ängs- och betesmarksinventeringen som genomfördes åren 2002 till 2004 inventerades 13 olika marker om sammanlagt nästan 77 hektar.

Idag har åtta markägare i socknen miljöstöd för skötsel av betesmarker. Tre av dessa har uppgivit att de har mark som hyser särskilda natur- och/eller kulturvärden. Markerna omfattar sammanlagt 56 hektar varav mer än en tredjedel av arealen utgör mark med särskilda värden. På sex av gårdarna med miljöstöd för skötsel av betesmark finns nötkreatur.

På fem gårdar odlas ekologiskt.

Betesdjur

År 1820 fanns det drygt 400 nötkreatur i socknen. Knappt 100 år senare hade antalet ökat till 450 stycken. Antalet får var 350 stycken. Idag finns i socknen knappt 200 nötkreatur och en handfull tackor. Ungefär hälften av nötkreaturen finns i en by med två olika djurhållare. Ingen av gårdarna i socknen har dock både får och kor. Det finns ingen gård kvar i socknen där det bedrivs mjölkproduktion.

Någonting gick fel

Ditt meddelande har nu skickats