Riksintresset Skålhamravägen, K71
Klicka för att se en större bild. Klicka på "Bakåt-knappen" för att komma tillbaka till denna sida.
Den del av området som omfattar sydvästra Vallentuna präglas av tätortsnära jordbruk kännetecknat av begynnande specialisering och storskalighet med inslag av hästverksamhet. Övervägande småbruten odlingsmark och mindre f.d. byar med förhistorisk platskontinuitet i karaktäristiska lägen på en del av de i huvudsak barrbevuxna moränhöjderna präglar landskapet. Den smala Skålhamravägen slingrar längs höjdsträckningarna genom landskapet.
Norr om Väsbyvägen (väg 268) ligger herrgårdsanläggningen och det tidigare säteriet Lindö gård med välbevarad gårdsbebyggelse som på ett förebildligt sätt förnyats och anpassats till ändrad produktion. Mangårdsbebyggelsen är ett typiskt exempel på en rokokoanläggning från 1700-talets mitt. Anläggningen som även omfattar park och allé omges av storskalig odlingsmark. I områdets östra del har odlingsmarken omvandlats och nyttjas sedan slutet av 1900-talet som golfbanor. Jordbruket tillhör ett av länets största.
I hela området finns riklig förekomst av så kallade stensträngar, de är hägnadsrester som härrör från det agrara brukningssystem som var vanligt under tidig järnålder. Vägsträckningar och flera runristningar utmed dessa visar på folks rörelsemönster under både förhistorisk, historisk tid - huvudsakligen i nord-sydlig riktning – såväl som i nutid – företrädesvis i öst-västlig riktning. I dalgången där den gamla vintervägen passerat, från Vallentunasjön i söder vidare norrut upp genom landskapets lågt belägna dalgångar, finns Gullbron, resterna av en vägbank för passage över vatten- och vintervägen. Gullbron är också en av besöksplatserna i Runriket.
Namnskicket är typiskt för Mälardalen, med efterleden –sta och –by för bebyggelse lokaliserad under förhistorisk tid och tillägg till efterleden med ändelserna –lund och –berg för utskiftad bebyggelse. Som en följd av skiftesreformerna finns under 1800-talet utflyttad jordbruksbebyggelse samt under sent 1900-tal etablerad bostadsbebyggelse, dock i förhållandevis begränsad omfattning.
Påverkan och förväntade förändringar:
Det tätortsnära läget gör att det finns ett starkt intresse för ny mindre trafikfarlig och genare vägdragning mellan Upplands-Väsby och Vallentuna, väg 268. Vid en ev. förändrad vägsträckning bör fördjupad analys över besöksmålet Gullbron inom Runriket göras. En ev. rekonstruktion av broanläggningen kan övervägas samt tillgängliggörande av platsen.
En inom området pågående etablering av permanent bostadsbebyggelse, med successiva krav på utbyggd infrastruktur och övrig service. De förändringar som kan förväntas berör områdets agrart präglade markanvändning och möjligheterna till fortsatt lantbruk, bebyggelsemönster och enstaka, men förhållandevis unika fornlämningar.
Särskilt viktigt att beakta ur kulturmiljösynpunkt är:
- lantbrukets förutsättningar
- bebyggelse och bebyggelsemönster
- spår av förhistorisk och historisk infrastruktur
- stensträngar
Det är viktigt att på olika sätt verka för att det även i framtiden finns goda förutsättningar för ett diversifierat lantbruk inom området eftersom den agrara näringen har mycket lång kontinuitet och fungerar väl i samklang med områdets övriga hävdvunna värden. Brukandet ger förutsättningar för både ett rikt odlingslandskap, biologisk mångfald och tätortsnära rekreation och turism och utgör i sig ett kulturhistoriskt värde.
Bebyggelsemönstret med små byar med förhistorisk bakgrund och tillhörande mark kan fortfarande lätt identifieras och förstås. Det är kulturhistoriskt värdefullt och känsligt för förändringar såsom tillbyggnad och nyetablering av bebyggelse. Vid planering av ny bebyggelse och tillbyggnader i området ska antikvarisk expertis konsulteras och strävan att tillvarata områdets karaktäristiska särdrag avseende bebyggelse och markanvändning ska vara tydlig och uttalad.
Spår av förhistorisk och historisk infrastruktur i form av runristningar, en vägbank och ett småskaligt vägnät ger kunskap om människans rörelsemönster genom och inom området.
Skålhamravägen utgör en förhållandevis smal och slingrande mindre landsväg som har lång kontinuitet och genom både sitt läge och utseende har avgörande betydelse för förståelsen för rörelsemönster och transporter genom området över tid.
Stensträngar utgör fasta fornlämningar skyddade enligt lagen (1988:950) om kulturminnen mm vilket innebär att det krävs tillstånd för arbetsföretag som på olika sätt berör dessa. Förekomsten av stensträngar, med koncentration väster om Skålhamravägen och söder om Hassla bör ses i ett större geografiskt perspektiv som en del av stensträngsbygden i södra Uppland. I samband med tillkomsten av Norrortsleden har vikten av kartering av stensträngarna och övriga agrara lämningar förknippade med dessa såsom t.ex. röjda ytor utnyttjade som åker och äng under förhistorisk tid starkt poängterats och de rumsliga sambanden har framhållits.