Hassla

Hassla är beläget i västra delen av Vallentuna socken norr om sockenvägen. Hassla by gränsar till Gällsta i söder, Berga i sydost, Lindö i nordost och Mällösa i norr samt Näle i väster. Hassla bytomt ligger i anslutning till den ursprungliga åkermarken som tidigare var uppdelad i två olika gärden. Åkermarken i det västra gärdet väster om bytomten var väl samlad medan åkermarken i det östra gärdet var väldigt spridd. Ängsmarken fanns i tre olika gärden perifert i förhållande till bytomten i utkanten av ägorna i väster, norr och nordost. Till byn fanns ingen utmark, men det östra gärdet innehöll mycket betesmark.

Karta över Hassla 2013.

Hassla ligger lågt, men aningen högre än omgivande byar och gårdar. Huvuddelen av ägorna ligger på mellan 20 och 25 meter över havet. En höjd i östra delen av ägorna sträcker sig dock upp till 35 meter över havet.

Namnet är ett kort naturnamn som sannolikt anspelar på en riklig förekomst av hassel.

Utanför mangårdsbyggnaden på Hassla gård står från vänster hemmansägare Arvid Eriksson och hans hustru Edla Eriksson, tjänsteflickan Carola Lantz, Helge Gustavsson och hans hustru Karin Gustavsson samt Edlas far Fredrik Johansson

Det finns fyra kända gravfält på Hassla ägor. Tre av dem ligger nära eller i direkt anslutning till bytomten. Öster om bytomten återfinns det största av dem RAÄ 173:1. På norra delen av bytomten finns ett mindre gravfält RAÄ 355:1. Ytterligare lite längre bort, men också i norr ligger ytterligare ett gravfält RAÄ 166:1. På ägogränsen mot Grana i sydväst ligger ett gravfält RAÄ 139:1. I västra åkergärdet finns flera enstaka stensättningar. Söder om bytomten finns även registrerat en kvarn RAÄ 175:1

I södra delen av Hassla ägor, mellan Hassla och Berga, finns riklig förekomst av rester efter ett förhistoriskt hägnadssystem i form av stensträngar, RAÄ 178:1 och 434:1 m fl.

Hassla utgjorde under historisk tid en by med tre gårdar. År 1635 (A10:54) var alla tre gårdarna tillhöriga kronan och taxerade till 10 ⅔ öresland, 6 öresland samt 4 ⅔ öresland. Det sammanlagda örestalet var således 21 ⅓, motsvarande ungefär 2,65 markland. Det årliga utsädet för hela byn var kring 24 tunnor och ängsskörden uppgick till 50 lass hö.

Del av karta A10:54 från 1635.

Relationen mellan åker och äng var således 1:2 vilket visar att boskapsskötsel och animalieproduktionen var viktig, men att Hassla i förhållande till andra kringliggande byar och gårdar var mindre beroende av djurhållning.

År 1794 (A112-15:1) genomfördes storskifte av Hassla ägor. Byn var då indelad i två lika stora brukningsdelar. En del tillhörde kronobefallningsmannen Haglund och den andra fru Ruth.

Del av karta A112-15:1 från 1794.

År 1808 (A112-15:2) genomfördes en klyvning som resulterade i ett protokoll, dock ingen karta.

Vid sekelskiftet 1900 var Hassla fortfarande hemvist för länsman. Det fanns två gårdar och en övrig bebyggd lägenhet på ägorna. Arealen åker uppgick till 44 hektar. Ängsmarken hade uppodlats till åker. Ingen övrig bebyggelse hade tillkommit på Hassla ägor.

Del av konceptet till den häradsekonomiska kartan vid sekelskiftet 1900.

Hassla laga skiftades år 1918 (A112-15:3). Av protokollet framgår intressant information om vilka byggnader som fanns och dess olika funktioner. En av gårdarna blev belagd med utflyttningsskyldighet och skulle flytta ut från bytomten till en plats 400 meter längre bort och i laga skiftesprotokollet finns beskrivet exakt vilka byggnader som skulle plockas ned och sättas upp igen inom tre år. Det finns dock inget som tyder på att gården sedan verkligen flyttades.

På 1950-talet var gården söder om vägen inte kvar. Inga avstyckningar hade skett.

Hästarna visas utanför stallet vid Hassla gård . Fr v Helge Gustavsson och hans hustru Karin Gustavsson hemmansägaren Arvid Eriksson och ev en tjänsteflicka samt Arvid Erikssons svärfar Fredrik Johansson. Fotograf: Okänd ca 1920.

Hassla utgör en av de få ursprungliga byar vars ägor och mark inte har styckats för ny bebyggelse. Dessutom finns här den kanske rikligaste förekomsten av stensträngar i området vilket bör beaktas. Stensträngarna utgör nyckeln till förståelsen för hur markanvändningen var organiserad under äldre järnålder. Hassla har en tydlig bytomt där den gamla krokiga byvägen fortfarande slingrar sig fram.

Hassla ingår i ett riksintresse för kulturmiljövården, K 71.