Här hittar du bildspelsfilmens texter.
Om Vallentuna kommuns arbete för friskare vatten, med fokus på Vallentunasjön.
I Vallentuna kommun finns 30 sjöar och 50 vattendrag. I väster ingår de i Oxundaåns avrinningsområde som mynnar i Mälaren. I öster finns flera orörda skogssjöar och i mitten Åkerströmmens avrinningsområde som rinner ut i Garnsviken.
Övergödning är vanligaste miljöproblemet i Vallentunas vatten. I bildspelet visas ett satellitfoto över Garnsviken. Vattnet är brunt eftersom kraftiga regn spolat med sig mycket jord och lera. Jorden innehåller näringsämnen som orsakar övergödning.
Under tidigare sekel behövdes mer betesmark och åkermark till att odla mat. Genom dikning och sjösänkningar vann jordbruket mer mark. Många vattenmiljöer och våtmarker som renade vattnet naturligt, påverkades eller försvann.
Vallentunasjön är kraftigt övergödd och det gör att vattnet är grumligt. I bildspelet visas en flygbild över Vallentunasjöns norra del där man ser en plym av ljusbrunt, lerigt vatten från Ormstaån.
Ända fram till 1970-talet släpptes avloppsvatten orenat ut i sjön. Då var det så mycket näring att det bildades bubblor med metangas i isen på sjön. Näringsämnen från förr i tiden ligger fortfarande kvar i sediment på sjöbotten och läcker ut i vattnet.
Hur mår Vallentunasjön?
Vallentuna och Täby kommun övervakar miljön och tar löpande prover på vattnet i sjön och i tillrinnande vattendrag. Mätstationerna finns utmarkerade på en bild i bildspelet.
I sjön mäts siktdjupet, som är ett mått på hur klart vattnet är. Ju mer näring, desto mer alger under sommaren och algerna gör vattnet grumligt. Siktdjupet varierar naturligt under året.
Vallentunasjön är naturligt näringsrik och ska inte ha kristallklart vatten. Ett bra siktdjup i sjön skulle vara 2,1 meter. Siktdjupet har ökat från 0,3 meter på 1970-talet till ungefär 0,7-0,8 meter.
Klorofyll är ett mått på hur mycket växtplankton som finns i vattnet. Ju mer näring, desto mer växtplankton. Mängden växtplankton har minskat betydligt, från cirka 130 µg/liter till cirka 45 µg/liter de senaste tio åren.
Kväve och fosfor är naturliga näringsämnen som alla växter behöver. I sjöar och vattendrag är det främst för mycket fosfor som ger problem med övergödning. I Vallentunasjön har fosfor minskat från 330 µg/l till 75 µg/l. Målet är 38 µg/l eller lägre.
Vallentuna kommuns arbete med Vallentunasjön
Utvecklingen av Vallentuna kommun ska vara långsiktigt hållbar.
Vallentunas vatten ska nå så kallad god ekologisk och kemisk status. Kommunens arbete följer miljö- och klimatstrategin och Blåplanen, som beslutat av kommunfullmäktige.
Vallentuna kommun samarbetar med markägarorganisationer och med grannkommuner, bland annat via Åkerströmmens vattenvårdssamverkan och Oxunda vattensamverkan. För Vallentunasjön samarbetar Vallentuna särskilt med Täby.
Vallentuna kommun driver flera vattenvårdsprojekt med delfinansiering från staten. Flera projekt har fått bidrag från LOVA – lokala vattenvårdsprojekt. Ett projekt beviljades pengar från Baltic Sea Action Plan, i hård internationell konkurrens.
Här följer information om Vallentuna kommuns vattenprojekt som syftar till att få friskare vatten i Vallentunasjön.
Kommunen arbetar även med projekt i Åkerströmmen, Gävsjön och kopplat till hästgårdar. Dessutom arbetar man med följande projekt:
- Snapptunaån
- Sjövärmeverket
- Våtmarksparken
- Utfiskning och muddring i Vallentunasjön
Snapptunaån
I Snapptunaån jobbar kommunen för att anlägga fosforfällor och ett så kallat tvåstegsdike. Ett tvåstegsdike har flacka kanter där vattnet kan svämma över och växter rena vattnet från näring. I bildspelet syns kommunens vattensamordnare Frida Hellblom.
Sjövärmeverket
På Vallentunasjöns botten ligger 36 mil slang som hämtar bottenvatten till en stor värmepump som "kramar ur" värme ur sjövattnet. Sjövärmeverket ligger bredvid Vallentuna station och skickar ut sjövärmen i fjärrvärmenätet.
I samarbete med E.ON gör Vallentuna kommun just nu försök att rena bort det näringsrika sedimentet ur vattnet som pumpas runt av sjövärmeverket. I den blå containern samlas sediment.
Våtmarksparken
På fältet bredvid Vallentuna kyrka planeras en våtmarkspark, som främst ska ta hand om dagvatten. Dagvatten är regn och smält snö som rinner från till exempel tak och asfalterade ytor. Dagvattnet för med sig föroreningar från luften och från trafik.
I våtmarksparken kommer vattnet snirkla genom flera dammar. Näring kommer falla till botten eller renas av växter. Förutom att rena vatten vill kommunen skapa en böljande, blomstrande park runt omkring dammarna.
Utfiskning och muddring i Vallentunasjön
Sedan 2010 sker så kallat reduktionsfiske i Vallentunasjön. Syftet är att få bättre balans mellan växt- och djurplankton, planktonätande fiskar och rovfiskar. Fisken innehåller också näring och 1,5 ton fosfor har på detta sätt tagits bort från sjön.
Vitfisk som äter djurplankton och grumlar upp sediment, fiskas upp. Rovfiskar som gös och gädda släpps tillbaka i sjön. Det gynnar djurplankton som äter växtplankton, så att det blir klarare vatten. Då trivs rovfiskarna också bättre.
Med bidrag från Östersjöfonden har Vallentuna och Täby kommun köpt in en sorts dammsugare för så kallad lågflödes-muddring. Metoden testades först i ett par år i sjön, med goda resultat. I filmen syns flotten som styr "dammsugaren".
Flotten styr en undervattensutrustning, som svävar alldeles ovanför det mjuka bottensedimentet. De översta centimetrarna av det näringsrika bottenslammet sugs försiktigt upp via stora, roterande sugvalsar som liknar papiljotter. Det sedimentrika vattnet pumpas upp till bassänger på land. Där faller lerpartiklar med näringsämnen till botten. Vattnet leds tillbaka till sjön.
Sedimentet innehåller väldigt mycket näring, inte minst fosfor. Det kan användas som marktäckningsmaterial. Kommunen räknar med att skörda ungefär 50 kg fosfor under 2022 - och mer kommande år, om större bottenyta kan lågflödesmuddras.
